"Du är "inte" sjuk"
Skulle på toaletten innan läggdags och hade 7% kvar på mobilen, så kände att det inte var någon större idé att ta med den för att spela spel på. Så tog med en bok jag köpte för några veckor sen av "aldrig ensam". Boken heter Du är "inte" sjuk och jag läste ut den i ett nafs. Många nya och gamla tankar kom upp om psykiskt ohälsa, boken handlar just om det..depression och ångestattacker. Vilket jag har varit med om och levt med i några år nu. Han som boken handlar om (sann historia) fick annan hjälp än mig fasten vi upplevt och gjort samma saker som en depression och ångestattack kan få en att göra. Att överdosera mediciner för man vill få bort den dumma, dumma känslan en ångestattack ger. Fasten man vet att det inte "hjälper". Kanske för stunden i två minuter, men inte i längden. Mesta skillnaden är att polisen blev kontaktad vid hans (Charlie) attacker och jag ringde ist min mamma. Men lika mediciner hade han som jag har ätit. Charlie blev inlagd på piva och akuten några gånger. Själv har jag varit på akuten tre gånger...När jag diskade och ett glas fick nå spänning och sprängdes och jag fick in en större skärva i handen, åkte in med mamma några timmar efter och fick sy. När jag krossade mitt finger när jag gick ipp, fick gips och skena några veckor. Och sist för två år sen då jag inte åt riktigt (levde på salta chips och någon munk i typ 3 veckor). Fick då dropp, ultraljud på magen och vila där några timmar innan jag skickades hem. Men aldrig innerligt pga psykiskt ohälsa. Undrar nu om det är bra eller dåligt, om något varit annorlunda om man blivit inlagd på piva och man hade "tillfrisknat" snabbare.
Idag mår jag relativt bra. Jag kan kontrollera mig själv och mina tankar och de flesta handlingar bättre nu än när det har varit som värst. Jag har slutat med mina mediciner (bara p-piller dagligen) och har theralen (lugnande) vid behov. Mycket av att jag mår bra nu är att jag tar mig själv i första hand, lyssnar på min kropp och knopp, och självklart Jan! 💗 Bästa "medicinen" som jag kan få. Utan han hade jag varit den jag var för ett år sen. Tack och lov så är jag inte det 😉. Idag vågar jag mer, gör mer och vill mer. Små dagliga utmaningar. Förut var det en jätte utmaning att gå utanför lägenheten, idag sover jag hos Jan varje helg och stora planer på att flytta till han i sommar! Jag vill och kan. Men som Charlie skriver i boken så har jag en dold sjukdom, den syns inte, hörs inte, finns inte för andra. Men är ändå överallt. Som luft...syns inte men finns överallt (undantag rymden...).
Rekommenderar folk att läsa på och lära sig mer om psykiskt ohälsa. Sånt som inte syns, men tar så många liv varje dag.
"en svacka har alla i livet, men vissa ramlar ner i en jävla djup grop som håller kvar en."
Skönt att skriva av sig ibland även när livet börjar leva igen! 😊😉
Gnatt 😘
